höstnatt i en mörk stad
Och där låg jag. Vinflaskan rakt upp och ner i min mun. Jag drack och nynnade falskt på någon sorgsen låt. jag var så långt ifrån en nykter och städad tjej. Men fanns inget jag kunde göra åt saken. Jag ville bar dricka mer även fast hjärnan sa nej. Du kommer hem. Jag ser hur du blir besviken på mig. För här ligger jag igen, full. Igen. Och hur jag lovade dig att hädanefter ska jag va bra.
Och idag sitter jag här med en chans till att göra rätt för mig. Hur mycket jag ä vill att det här ska sluta så kan jag inte släppa det.
OCh min vän sa till mig. "Ja har du väl en gång fått känslor för en person, och om du inte kan styra över det hur DU vill så är det så. Det finns inget du kan göra för att hålla dom tillbaka." Det var sorgset men jag visste att det var sant. Man kan inte bestämma eller avgöra själv när känskor ska börja eller sluta. De bara finns är på gott och ont.
