Bryta sig loss från bekvämlighet
Jag kan nästan höra hur snöflingorna landar på den blöda asfalten där nere på gatan . Här ligger jag. I ett mörkt rum och låstas sova. Jag har i snart en timme legat och bara stirrat upp ett mörkt tak. Försökt
Komma till underfund med mitt tysta jag. Jag som alltid brukar vara så hype och glad dessa underbara lördagkvällar. Lördag den bästa dagen i veckan. Det har förändrats och jag vet inte varför. För snart 3h låg jag naken bredvid honom. Klämde på
Hans ömma rygg. Han som var så känslig mot smärta men alltid hävdade sig så
Hårt. Tänk så lite han vet om smärta inifrån. Han vet inte ett dugg. För han behöver inte. Jag kan helt ärligt inte varför jag fortfarande spenderar den tiden jag faktiskt gör på att hänga med honom. Jag gillar honom. Men vi har ingen kemi om det inte sker bakom stängda dörrar. Jag är så trött på att låtsas. Trött på att anpassa mig. När det enda jag egentligen vill är att ligga uppe i timmar. Trotsa sömnen Pgd av det djupa trevliga samtalet om allt och lite till. Men inte med honom. Det finns någon annan som är menad för det. Tack.
