Illusionenomoss.blogg.se

Detta är en blogg för er alla där ute som någon gång upplevt svek, hjärtekross, förälskelse, lösaktighet, moments, hat, kärlek och allt där emellan. Tack för att ni läser mina tankar. Jag hoppas att ni någon gång kan känna igen er i dessa brinnande inlägg

En stor droppe alkohol.

Publicerad 2016-02-28 22:34:23 i Allmänt,

Och där satt jag nu igen. På de höga barstolarna lutandes över bardisken. Knäppte med fingarna för att fånga bartenderns uppmärksamhet. Ännu ett vinglas gled framför mig. Höjde det med en sofistikerad stil eller kanske till och med en "erfaren stil", Som något jag brukade göra på lördagskvällar. Mina ögon fumlar och mitt hår är överallt. Jag försöker leta upp främlingars blickar för att starta någon slags stum kommunikation. De bejakas och jag känner de närma sig. Då vill jag bara fly. Tanken av att någon ska stirra mig sådär djupt, djupt in i mina ögon fick mig äcklad. Men ändå så sökte jag den. Dansar runt utan någon som helst kontroll. Spyr ut om saker jag inte har en aning om. Mitt ute på ett packat dansgolv och en överfull bar. Då tanken slår mig. Här står jag bland mina fina vänner och bland massa trevliga främlingar som jag säkert skulle kunna bjuda in till mitt hjärterum, så faller ett stort mörkt moln av ensamhet över mig. Och jag blir ståendes helt stilla och bara stirrar rakt fram. Jag slänger en sensuell blick över axeln och får syn på han med mörka ögon och den marinblåa skjortan. Han som drog sina fingrar i mina tama lockar, skrattade och log så snällt. Jag tar hans hand och vi går ut. Försöker jaga taxis som bryter mot hastighetsreglerna. Hela Stureplan lyser av glada människor som avnjuter deras månadslön. En lång bilresa hem och jag drömmer trotts att jag är vaken. Leker med tanken om att det var Han. Att det var Han som satt där bredvid mig, Påväg hem en lördagsnatt i slutet på Februari. Solljuset smyger sig försiktigt in genom mina tunna persienner morgonen därpå. Jag vaknar upp bredvid honom i marinskjortan inklämd mot väggen. Försöker fånga tillbaka minnet från kvällen innan. Försöka förstå varför detta ännu en gång händer. Alla utom Han. Och så är det. Desperationen över att fylla tomrummet. Det slutar sällan bra då du väljer "quickfix-utvägen". Men det känns bra för stunden? inte sant? Precis lika bra som första klunken rödvin. Känslan av att man sätter sig på några timmars tåg till en annan mental dimension . Trevlig söndag på er. Och som sagt. Glöm aldrig värdigheten hemma.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela