Illusionenomoss.blogg.se

Detta är en blogg för er alla där ute som någon gång upplevt svek, hjärtekross, förälskelse, lösaktighet, moments, hat, kärlek och allt där emellan. Tack för att ni läser mina tankar. Jag hoppas att ni någon gång kan känna igen er i dessa brinnande inlägg

Han med stort H

Publicerad 2016-05-31 21:50:46 i Allmänt,

Mitt liv är inte som ditt. Och hans är inte som hennes. Ändå så ser hon de tillsammans i en gemensam värld. Då två världar möts. Eller kanske att hans värld är lik hennes. Men det vet de inte ännu. För de går omvägar. Omvägar för att undvika. För att visa att allt är lugnt. För att behålla stolthet. För att de är fega. Så jag utbringar en skål. En skål för alla ord som som inte är sagda. Eller för alla känslor som aldrig fick visas. Eller för alla tårar hon spillt på vägen. I all hemlighet så gråter hon ännu. En liten bit av henne faller av och på plats. On Off.Beroende på. Om hon möter hans blick eller inte. Han ger henne en människas alla känslor på en gång. För hon dör tusen gånger. Och hon drunknar i vågor av känslor. Varje gång han dyker upp i hennes synfält slussan omvärlden bort och han är den enda som existerar. Hennes hjärta pumpas av adrenalin samtidigt som det fryser till is. Hon som pratat om han med det stora H:et. Den viktiga personen. HAN. Som byttes ut av olika människor i korta tidzoner. För henne är det svårt att förklara för hennes omgivning. Förklara att hon faktiskt mött honom. HAN. Hon vill bara skrika ut till hela världen- DET ÄR HAN. Jag har funnit han!" Men vem kommer lyssna då han den där snubben från Göteborg vaknar upp bredvid henne en måndag morgon. För vad kan hon göra? Om hon vågar inte visa. Hon isolerar sig och binder upp sig till en person hon inte ens hunnit kysst. Hon är rädd. För hon kommer aldrig någonsin vilja acceptera varför. Varför han inte ser henne på samma sätt som hon ser på honom. Den Grekiska prinsen som funnits i hennes drömmar bara står där framför henne. I hisshallen. Med mörkt hår och mörka ögon. Med en blick som får henne att tappa andan. Men den är svårt att förklara. För han dödar mig bara på gott och ont. Men vad ska jag göra? För kramen Han ger mig nere i källaren på förmiddagen en tisdag slår högt över taken högre än en lyckad kväll ute på Stureplan. För det är en del av henne också. En ytlig del av lyx och flärd. Lika stor del som den där enkla tjejen utan cash med ett stort hjärta och en klok hjärna. Vettiga tjejen som kan vara vuxen lika mycket som hon är ett lyckopiller som skrattar sig genom livet. Hon är så mycket mer än vad han väljer att se. Och jag önskar verkligen att... Att en dag kommer han stå där precis som jag. Med skakande knän. Munnen torr och darrig röst. Och slå sig i huvudet och fråga sig själv varför han inte tog chansen när han hade den. Så nära. Jag la den i hans händer. Varsågod. För jag vill att ni ska veta kära vänner. Jag är så löjligt kär. Så kär så jag spricker. I en person som jag inte känner. Jag vill att ni berättar för mig om ni någonsin känt så? Är det onormalt? Kan det ens hända? För det hände mig. Och jag vet inte hur jag någonsin kommer kunna sluta. Han är en drog. Jag får aldrig nog av att titta på honom. Aldrig någonsin.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela