1
Rosa moln på himlen.
Klockan är 19.09 Fredag den 13:e. Håller mig inomhus. Trots att rödvinet sätter fart på mig inombords. Mitt hjärta skriker efter något att hålla vid.
Sjukskriven sen två veckor tillbaka. Ja eller om jag nu är det? Beror väl lite på chefen hur hon vill ha det.
Jag tror iaf att jag vet hur jag vill ha det nu.
Jag vill börja må bra igen. Klumpen i bröstet finns fortfarande kvar. Ikväll valde jag vin istället för piller.
Jag vaknar varje morgon och frågar mig själv hur jag ska överleva.
Är det såhär det känns när man nått båtten? Enligt han så har jga inte gjort det ännu.
Kanske inte efter gårdagens samtal, men nu har jag. Inget av det jag sa dög. Inget var bra nog för dig. Han nekade mig att ses. Trots att jag varit bortrest över en vecka nere hos min sjuka pappa. Det enda jag ville ha var hans närhet och trygghet. Den påhittade tryggheten jag skapat inom mig. Den som jag trodde fanns där. Men som han säger att jag måste förtjäna.
För just nu förtjänar jag ingen kärlek eller trygghet. För allt ont jag gjort honom.
Han säger att han känner sig sårad. Efter allt jag gjort. Trots allt jag gjort så är han fotfarande sårad och låter inget bli förlåtet förens jag krypit 1000 mil på mina knän.
Jag har haft en tuff tid med både honom och allt annat.
Men han låter mig inte vila och släppa allt i hans famn. I hans famn ska jag förtjäna vara den dagen jag blir ödmjuk igen.
