Illusionenomoss.blogg.se

"Prata högre! De spelar för högt! Du är precis lika full som mig och alla andra, så försök inget.." Kom och sätt dig. krossat glas på dansgolvet. Vi står där. Våra blickar möter varandra. Blå ögon .. blåare havet, himlen och allt där emellan. Bakom fyra blå ögon gömmer sig en story som bara vi vet. Skratt, svek, missförstånd, romans. Våra blickar fumlar runt i en värld av blinkande ljus. Vi dansar, du och jag .. men inte med varandra. En klunga av människor samlas runt mig och i samma stund så står jag där helt ensam med hår i ansiktet och med tom blick. Mina blå, blå ögon. Tindrande och trasiga. Men det spelar ingen roll längre. För du ser dem inte på samma sätt längre. Du ser mig inte. Jag är den enda av oss två som står kvar med ena foten i vår bubbla. Du är inte kvar. Jag blev ofrivilligt utkastad ur ditt liv. Och nu står jag här, bortglömd. Står mitt på golvet redo att springa. Att se dig gå där... iväg från mig, hand i hand med henne. Det dödar mig. Tårarna bara kommer och min mascara förvandlas till ett svart vattenfall. Som två främlingar försöker vi båda hålla ett ansikte av falskhet för att undvika bråk från en dåtid. Men du gör precis lika ont nu som då. Som den dagen i början av Juni. Då jag fortfarande var din. Då du kände detsamma som mig. Du som rörde om i grytan, du som gav mig det där lilla extra. Du som väckte något helt annat till liv hos mig. När jag var precis lika speciell för dig du som du för mig. I din blåögda blick så vet jag. Du har inte glömt. Du kommer att minnas oss. Både som något vackert men ändå som något hemskt. För mig så kommer du att vara ett oavslutat kapitel i min bok, ett bra tag till. Jag bläddrar tillbaka i vår korta novell. Bara för att känna. Fånga tillbaka fjärilarna som gjorde mig galen. Jag tycker om dig för mycket... Ludde Ludde Ludde.