asfalts bråk
Du gör precis som du vill. Jag måste låta dig gå. Även om jag kände det så väl igår. Att hjärtat, det bara brast. Jag hör dig skrika. Jag hör mig själv skrika. Tårarna vill inte ut. Det är för mycket ilska. För mycket missförstånd. Kanske att det var så att jag kanske skulle låtit det här vara för länge sedan. Släppt det när det var bra. För nu är allt förstört. Man kan inte laga något som är så trasigt. Och kanske att mitt hjärta har vant sig vid smärtan. Men inte då. Det gjorde lika jävla ont denna gång. Vaknar med tårar i mina ögon. Minnen från igår spökar runt. Jag vill gömma mig här under täcken i resten av mitt liv. Och hur jag ångrar all jävla skit. Fan. Jag är så arg. Så arg på att något så bra gått så jävla snett.
Jag vill vara med honom. Men trotts det så vet jag att detta må vara slutet på vår saga
