komplimang
Och där. Jag möter ljuset som skjuter mig över hela kroppen. Krogen är fylld människor man bekant känner avsides. Främlingar och annat spännande. Jag kliver in i klackar förberedd att inte snubbla in i någon annan vinglande snygg-på-fyllan goding. Jag var mycket väl medveten om honom. Det fanns inte en tanke på någon annan. Främlingar som pratar, ger mig komplimanger. Jag stirrar in i deras berusade ögon och läser dem utan till och vet vad det är de vill. De vill ha det de inte kan få. Precis som jag. Jag kände en viss medkänsla till dom. Med ett leende av sorg lämnade jag dem utan ett ord.
En klunga av människor samlar sig runt mig så jag svänger om i min blå byxdräkt. Bekräftelse i all ära men ingen komplimang i hela världen gick emot dina.
