Allting har ett slut
Det blåser kallt över Odenplans torg. Jag knyter mina händer mot den varma kaffekopp jag håller vid. Studerar min miljö med tårfyllda ögon. Mitt huvud snurrar av tankar. Panik som hoppfulla. Precis så som han beskrev mig 05.00 den där torsdagsmorgonen i slutet på kalla och mörka januari. Kanske jag lika frusen som januari månad, trots att vi snart passerat mars. Jag har ingen aning om vad som är rätt eller vad som är fel. Men jag försöker skratta och le mig igenom de svarta tankar jag fastnat i.
