Mornarna i tankar om honom
Jag vet inte om det är på sättet han ser på mig. Eller om det hur han ser på livet. Med andra ögon. Ibland ser jag nyanser av blått i hans bruna ögon. Exakt den samma nyans som finns i min egen blick. Den romantiserade synen på livet. Hur mörk och hemsk den än må va många gånger så finns det alltid något ljus i det hela. För vi vill se det vackra. Och det är kanske det vi har gemensamt. Igenom
För det finns inget bättre än att vakna bredvid honom en söndagmorgon eller dela på en flaska rött, trots att det bara är måndag. Och hur trygg och värdig han får mig att känna. Jag skrattar till av ren glädje när jag hör han nynna på John mayer medans han steker bacon. Han har en aura av energi jag aldrig mött på tidigare. Du är din aura. För han är du. Jag vill bara att du ska veta en sak. Att du inspirerar alla människor i din omgivning. Och det inkluderar även mig. För du gör det med allt du tar dig för Andreas. Och ibland känns det som att du ser på mig som hela livet.. eller som att du ser hela mig. Du får mig att vilja tro på mig själv.. och det finns ingen annan människa mer än jag själv som får mig att känna mig så levande som du får mig att känna
