Verkligheten
Hej jävla dagboken.
Igen.
Jag sitter nu nedsjunken i mina nya vitan lakan, nere i den fuktiga källarvåningen. Jag har tillbringat hela kvällen med att springa runt med olika ting, nya som gamla för att hitta den perfekta stilen, från en plats till en annan. Min tanke, ide och illusion var så bra uppe i huvudet. Jag visste precis hur jag skulle ha det. I verkligheten vart det något helt annat. Av ren frustration la jag mig bara ner och blunda, precis sådär han gör. När hans svarta ögon släcks. Det är svårt. Det är för ljus. Jag som är van mörkret. Jag spelar Andreas musik. Så lyckligt. Vi sätter punkt där och pratar aldrig mer om att han var så viktig för några månader sen. Min illusion om hur allt skulle se ut, inget blev som det var tänkt. Precis som min lilla skrubb. Precis som livet. Man vet aldrig hur det blir. Kom ihåg att det du tänker påverkar inget in real life kidz. Jag har nya känslor nu dagboken.. Jag är pånyttfödd. Redo för höst, nya planer, nya förhoppningar och nya illusioner. Nytt, nytt, nytt ska det va. Hela tiden. Det var väl det jag gillade så mycket med att dejta. Kanske. Jag lever och är död på samam gång. Konstig känsla. Men jag är nog inte ensam om att va i obalans just den här årstiden då vi helt plötsligt byter ut shortsen mot den stickade tröjan, Proseccon till rödvid. Det vilda till det lugna. Omställningar är svårt. Dom är värst i Sverige har jag hört. Årstiderna liknar mitt humör. Det svänger liksom på en timme. Kanske de jag älskar med regniga jävla Sverige. Vi är så lika.
Ikväll är jag lugn med att vara själv. Få lite tid att tänka. Bo in mig i min failade skrubb som ändå måste göras om, men detså längre jag sitter här, desto mer gillar jag det.
