Bubbla 7
Vissa människor säger att ibland är det bara rätt plats i rätt tillfälle som krävs för att livet ska förändras. Är det kanske just det vi kallar ödet. Men jag vill även tro att vi kan påverka våra öden om att ibland göra bra och dåliga val i vägskäl. Jag stod ett sådant. När känslan av att tillvaron står dig upp i halsen och du har en desperat tanke på flykt. Jag har lärt mig att alltid göra det som känns rätt just där och då. I stundens hetta är det dags att vara spontan. Men inte visste jag att min flykt till frihet och ensamhet skulle sluta i någon annans armar. Inte visste jag den där fredagkvällen med rödvinet i ena handen och pennan i andra att jag skulle sitta på tåget tillbaka 7 dagar senare och tänka på honom. På bubblan. På hur allt annat försvann och jag var bara människa. Precis som han. Precis så som vi ska leva. Nu. Min bubbla av nuet. Som jag tillbringade i hans säng eller i min bil. För något så otippat. Som blev hela min värld i 7 dagar. En bubbla på 7 dagar.
