Storm
Klockan tickar och jag håller mig bara mer vaken desto mer sover han. Arg som fan är jag. Så jävla arg. Hela jävla tiden. Jag är så trött på att vara arg. Jag ler och försöker hålla mitt liv uppe med bra och härlig energi men jag blir bara arg. Det är som att jag springer runt i ett rullande ekorrhjul som vägrar stanna, jag bara springer runt min egen axel dag in och dag ut. Människor omkring mig berättar för mig vad jag ska göra och vad jag ska tänka. Så jävla trött på skiten. Men jag låter dom alla blanda sig i min gröt. För att jag berättar allt. Ibland vill jag bara hålla käften. Mot hela världen. Aldrig berätta något nyttt. Bara va där och iakta. Så som folk iaktar mitt centrum. Det där förbannade centrumet som fightas med min indre tysthet. Så jävla trött på att vara jag just idag. 8:e Oktober. Dagen som sög. Men saker om vad jag kan och inte kan spelar för stor roll för mig just nu. Vad jag måste lära utav mig själv av andra. Varför är allt så viktigt. Varför är jag inte där han är? Varför har jag kommit längre än henne. Sticka, stanna kvar. Vad finns och vad fattas? Lyssnar efter svar och vägledning. Det som finns hos mig. Jag vet vem jag är. Jag vet att min tid inte är kommen än. Men den kommer. Och jag kommer ta er med storm.
