Våren
The Weekend har släppt nytt album. Känns lika smärtsamt som bra. In a bad mode. Hela tiden nu för tiden. Solen skiner, snön smälter och snart sopar de bort allt gammalt grus på Stockholms gator. Och då vet man, då vet man att våren är här. För ett år sen i år så hände det fruktansvärda och samtidigt det bästa. Terrorn tog Sverige och jag har förmodligen aldrig älskat mitt liv och mina nära och kära så mycket som just i den stund. Som ett livs tecken träffade jag honom, Bara som slump. För ett år sen i år var jag lycklig och fylld av kärlek. Och jag är fortfarande. Fast på fel sätt. För han är inte längre där. Ikväll ligger jag i min säng, hopsjunken i några slitna träningskläder. Smygtittar på min telefon efter ljus. Du lovade att ringa mig ikväll då jag dagen innan erbjöd kaffe. När förstår man egentligen att saker och ting är över? När måste man torka bort sista tåren och gå vidare? För just nu så vet jag inte. Det har tidigare att bara göra det. Antagligen har jag redan fått mitt svar. Att allt det där andra, det gamla aldrig egentligen var något för mig. Därför var det så lätt. Lätt att stänga dörren till det gamla och öppna dörren till något nytt. Jag provade. Men det gick inte. Precis som jag och en av mina nära vänner ofta uttrycker oss "provisorisk kärlek- härligt för stunden men funkar inte i längden."
Kanske att just den där meningen stämmer mer än Sveriges alla lagar.
Kanske att jag inte är redo. Kanske för att jag för en gångs skull är ärlig mot mig själv. Tillåter mig själv att vara ledsen, veta vad jag känner och stå upp för det.
Eller kanske för att ödet bestämmer saker åt oss som vi tror är vilja men som egentligen är en underliggande vetskap om vår egen framtid.
Underskatta inte magkänslan mina vänner.
När Våren kommer väcks alltid nya känslor. Hoppas mina känslor vänder blad snart. För jag orkar inte andas in kylan längre.
Puss
