Fångad i en blå bubbla
Och där låg vi. I rummet med blå väggar och trätak. Omringad av olika stränginstrument. Där låg vi. På golvet. Han spelar och sjunger. Och mitt hjärta dansar till ljudet av hans toner. Som i en film. Precis som jag sa den där sommarkvällen på balkongen. När vi fortfarande rökte cigg. Jag vill vara runt någon som vill dela samma universum. Då allt det där bara var drömmar.
Han hittade mig. Eller kanske var det jag som hittade honom? I videon med mig och någon annan. Det var just där. Där du spiller kaffe på tröjan. I den sekunden så förstod jag att det är i hans universum jag vill vara.
För första gången på riktigt känns det som att jag hittat ett hem i en annan människa.
För han är inte som dom. Och de är inte som han. Kanten av kammen.
