Utanför kroppen
Kanske att ingen förstår mig. Inte ens han. Han som jag inte ens känner men känner för.
Jag tror egentligen att han bara bryr sig Sitt iallafall.
Jag är bara trofén bredvid än en gång. Vacker och glanslös. Låst och någons.
Inte ensam och fri.
Varför blir det alltid sådär. Men vet du dagboken. Nu är det min tur att ta kommandot och bara vara jag oavsett vad någon tycker.
Jag kanske inte är gjord för att vara någons.
Kanske att jag borde vara min egen. Men hur länge då? Jag kan inte alltid leva ett liv med att försöka få ordning på saker och sedan förstöra det.
Nej mig äger ingen.
