Inget utan honom
Jag lovade mig själv att inte skriva om honom. Kanske för att jag har varit rädd för att berätta sanningen för mig själv. För finns det på papper så finns det för alltid. Så sjunger nästan hov1. Med penna i hand och rödvin på sängbordet. Levande ljus omringade runt mig. I ett mörkt rum på Valhallavägen 57. Jag ringde idag. Jag svalde allt vad stolthet heter. Eller kanske övervann rädslan som fick mig att skaka sönder när jag slog ditt nummer. Det är fortfarande sparat. Precis som du. Så som du alltid kommer vara. Kvar. Stanna hos mig. För jag har inte glömt dig. Tjugosjundejanuaritjugohundraarton du suger mer nu än någonsin. Snart trettio dagar sedan. Sen du sa att jag inte längre tillhör dig. Men ditt hjärta ligger fortfarande kvar i mina händer och jag vill inte släppa. "Ville bara ringa och höra hur du mår, och berätta att jag saknar dig."
Så löd mina två kortfattade meningar i ett och samma sms. Inget svar så hamnar väl i stan. Som alltid. Trillar in på röda linjen åt fel håll. Söderort hämta hem mig. Dit jag hör hemma. Hos han.
