Sure thing
Hej dagboken
Tack för att lyssnar. På samma tugg om kärlek, Om min drömmande, gränslösa och vilda fantasivärld. Den där världen ingen mer än jag verkae förstå sig på.
Men som jag minns det...
Buss 409 mot Duvnäs utskog tar allt för lång tid. Vinet håller sakta på att avlägsna sig från mitt sinne. En misslyckad fest men ändå rolig dagsfylla. Kvällen innan tog väl kål på oss antar jag. I mina hörlurar rullar Hov1 på högsta volym och hela min kropp är laddad för spänning. Så som det brukar bli. Av ren slump så ringde jag på messenger. Till en bekant främling som fångade min uppmärksamhet. För en sommar sen. När vi satt där på studsmattan i förorten Tumba. Då tiden stannade till innan jag var tvungen att sticka vidare. Derek.
Jag kommer hem. Han skulle ringa. För han ville komma.
Han ringer och jag viskar försiktigt genom luren för att inte väcka någon. Det jag inte visste då, var att snart var han påväg till mig. Klockan är 02.20 och han kliver av. Jag möter honom. Jag är nyvaken och näst intill bakfull. Han är glad och pratar hälften svenkska och hälften engelska. Till en början störde jag mig. Snorvalp. Kepsen är bak och fram. Hans blick är intensiv och full i fan.
Vid Skuru idrottplats ser man vattenspridarna leka i gryningen. Som ett upp och ned vändt regn.
"Tänk om vi skulle springa in i dom där" säger jag.
"Då gör vi det" säger han.
Han slänger upp mig på ryggen och rusar in med mig på fotbollsplan och jag träffas av alla strålar.
Jag är dyngsur. Men jävligt överraskad.
Tänk att det snart är morgon. På riktigt morgon. Vi ligger där i min säng. Jag och han. Och vi slutar aldrig prata. Vi är där. I den studen. Fångar varje liten färg utav varandra. Våra nyfikna fingrar närmar sig varandra. Vi är där. Och vi kunde inte sluta. Fortsatte vår konvesation. Jag somnar in någon timme inlindad i hans armar. Rävsovandes låg vi där.
Han stannade hela dagen. Han var alltid nära, och rörde vid mig vid alla tillfällen han fick.
Jag var glad över att han inte var den den jag trodde. Min uppfattning var att han skulle va en rik, uppnosig snorunge från Luxenburg. Men han var äkta, ren och ärlig. Han hade bra visioner. Saker att säga. Som var viktigt. Sånt där som jag gillar.
Kanske dagboken..
Kanske att jag på riktigt går vidare nu?Släpper in någon annan och stänger sakta dörren mot hans mörka blick.
Kanske det är bäst så. Han är inte Derek men han något bra.
Och vet ni? Snart är han påväg hit. Till mig.
