Jag ser samma barn i dig som är i mig
Lyssnar på en ny låt. En låt som är skapad av en person som en gång betydde väldigt mycket för mig. Han brukade spela piano och sjunga för mig. Och jag minns hur jag satt på pianot och dinglade i takt till alla dina låtar. Jag minns hur mycket jag uppskattade dom stunderna och hur mycket jag älskade att du sjöng just till mig. Känslan av att faktiskt vara den personen som någon kändis gör en smörig låt om. Precis. Justt den utvalde.
Jag slängde cykeln på backan. Hade tårarna i mina ögon och konstiga känslor i hela mig. Lite halvfull cyklade jag hem. Jag ringde dig. JUST DIG. DIg jag inte får ringa. Pratade sturnt. Just precis som vi alltid gör. Helvetes jävla skit. Fast igen. MER ATT DRICKA? vart? VÄSKAN! nervös. ARG LEDSEN H A T A R D I G.
J A G ÄR K Ä R . Snälla slå mig hårt i ansiktet och låt mig vakna upp och förstå att du är den dåliga sortens knark.
