Nystart.
Mörkret faller snabbt över den långa motorvägen utan slut. Med gråten i halsen så lämnar jag det jag i hela mitt liv kallat för hem. Nu är jag snart 40 mil från min lilla hemby. 40 mil från min familj och mina vänner. 40 mil från det liv jag jag så bekvämt trivdes i. Och helt plötsligt från ingenstans så tar det vändning, och något nytt och läskigt väntar på att sluka mig hel. Helt ensam står jag där och väntar in pendeltåget. Stockholm. Staden med faror, drinkar, ungdomår, lockat hår. I en grå hörnsoffa. Min blick letar sig ut mot elljus slingan. Jag vill ut och ta luft, Men vågar inte. För jag känner mig inte trygg och lägenhetens tunga syre kväver mig. Jag längtar hem. Jag vill hem tillbaka. Där jag var trygg och folk brydde sig. Nu är jag är helt ensam och mina hjärnspöken försöker spela mig spratt. Livet är hårt och du måste vara hård. Både mot dig själv och din omgivning. Blått hus. Torr kyla, Folk som springer. Folk som bryr sig mer om sig själva än någon annan. Folk som vill ha sin del av kakan. Vem ska finnas där för mig? Kommer min ensamhet få mig att kola nu? Men visst är det så ? Att de flesta överlever? Att en dröm som blir verklighet ska förvandlas till en mardröm ? Jag hör männen och kvinnorna diskutera världskrisen. Hur Sverige hotas av terrorister, självmordsbombare och en massa skit. I den gråa soffan i Tumba. Önskan om att kanske hellre vilja vara Plura än någon annan. Eller att kanske bli ett barn igen. Gå i första klass med de elaka killarna som drog en i håret på rasterna. Kanske att dom inte är så dumma trotts allt. Imorgon gör jag min första dag på nya jobbet här i Stockholm. Och jag vill bara dö. Spola fram eller bak. Jag bryr mig inte. Jag vill bara inte att det ska hända. Eller så vill jag bara ha det överstökat. Mitt destruktiva skrivande får er säkert att aldrig vilja flytta ifrån den plats ni känner er bekväma i. Men så är det inte alltid. Jag kan inte avgöra saken efter två dagar i en ofantligt stor stad med ofantligt stora möjligheter och äventyr. Ibland måste saker kännas lite läskiga också. Så man ska kunna besegra dom.
Puss och smäll- kram från staden
