En sommar. En altan. Tusen kg ungdomsår
Hej och förlåt. Förlåt för min frånvaro. Det har gått tre månader. Tre månader utan ett enda ord till dig. Men det har inte gått tre månader utan känslor och händelser. För vet du vad ? Den blomstrande årstiden som vi kallar sommar har just blommat över. Därför söker jag tröst i dig igen. För att vi drar oss mot mörkare och gråare tider. Då saker och ting läggs på is och våra hektiska liv lugnar ner sig. Våra solbrännor börjar slitas bort från vårt strama skinn. Då vi kan börja se problemen i våran vardag igen. Vår korta tid ute på verandan har gått mot sitt slut. Och hur jag önskar att jag bara kunde berätta för dig om allt roligt och konstigt vi varit med om denna sommar. Det skulle ta mig tid och evighet. För det finns så många o konkreta händelser och ack för många minnesluckor. Och som det sägs. "Vissa saker ska man bara låta vara som man lämnade de."
Alkohol och romanser. En berg-o-dalbana av känslor. Tårar och skratt i mängder. Fester som slutat i förödelse och brustet hjärta. Liggandes där på söndagar med gårdagens smink och rufsigt hår. Solens strålar som tränger in bakom solglasögonen. Granskar miljön omkring sig. Flaskor och burkar. Konfetti och fimpar. Kräftskiva. Besluta sig själv om att aldrig aldrig igen.. någonsin låta samma sak hända igen. När hjärtat och kroppen var trasig av svek och brännässlor. Att aldrig igen någonsin låta sig själv gå in i nästa rävsax. Han med valpögonen. Han som fick mig att skratta klockan 02 på natten. Han och jag som hade en busig flirt som jag så naivt trodde skulle sluta i romans och lycka. Men i bakom all spänning och pirr så fanns alltid tanken om henne. Hon som stod så stolt kvar på sin förstaplats. Hon som inte tog vara på din kärlek men inte ville släppa taget. Kanske du sökte tröst i mig som jag i någon annan. vi spelar ut varandra.
Jag skulle aldrig kalla oss kärlek. Men jag skulle kalla oss potential. Jag sa det till min vän som vandrar ner till mig där jag sitter med blicken i backen i gungan och försöker komma till underfund med allt som gick så fel dendär kvällen. Och idag vet jag att, lite mer erfaren med lite högre murar att "vissa saker ska man bara låta vara som man lämnade dem."
