Hejdå småstad
Gömd i fel kupé. Påväg tillbaka till staden hon hatälskar. Staden som skrämmer skiten ur henne lika mycket som den öppnar upp alla hennes levande sinnen. Igår skålade vi rödvin runt vårt heliga bord. Jag och livets stjärnor. Vännerna som funnits vid hennes sida längre än vad hon kan minnas. De som gått igenom allt tillsammans. Lika mycket sorg som lycka. Ännu en gång lämnar hon dom. Mot sin vilja. För det finns inget bättre än att vika sig dubbel av skratt eller hålla varandras händer när ögonen blöder av tårar. Det är på sättet de lever. 17.36 tåget rullar. Det känns som att jag flyttar på nytt. Men även snart börjar ett nytt kapitel. Med ett nytt boende. I tryggare förort. Hon längtar. Step out. Kanske allt blir bättre snart. Men ni vet. Ibland måste man ge upp för att något nytt ska hända. Tänkvärda ord mina vänner. Skål
