Sanningen bakom sagan.
Inte trodde jag när dom sa. Inte kunde jag erkänna när det upprepades.
Min man är en elak man. Manupilativ som mitt säljande leende.
Aplicerat alla hans egna problem på mina axlar. Starkare är såhär har du aldrig varit. Men trots det så har jag aldrig känt mig så hjälplös.
Nog att han kan ha rätt i det han säger.
Men det var aldrig det jag förstod från början.
Du sa att du ville ha det där från mig så som jag ville ha allt det där från dig. Allt det där du va.
Du uppskattade mig för allt jag var då. För den galna, konstnärliga elden utan gränser i drömmarns land. Det tog du snabbt ifrån mig.
Den vilda berg och dalan med mig var något alldelses speciellt sa du.
Du älskade se mig berätta om min vilda fantasi, och hur jag brukade göra för att allt skulle efterlikna filmscener.
Filmscerna blev tragedier du kastade sten på. Och mina gränslösa tankar var mer av ett naivt sätt att rymma verkligheten.
Inte visste jag, naiva jag att jag hade träffat drömmarnas man i en liksinnad själ som honom. Inte visste jag att ha nskulle vända allt det där upp och ner. Och inte visste jag att du ville ändra allt det där du sa att du älskade.
Mina vänner har tröttnat lyssna. Lyssna på mina uppjagande samtal om honom. Lyssnat på mina hulkande attacker mitt i natten. Eller se mina rödsprängda söndergråtna ögon i dörröppingen.
"När får du nog egentligen?"
Kan inte ens räkna alla gånger jag fått den frågan. Kan inte heller räkna alla gånger de blivit arga och förklarat för mig hur sjuk han är.
Trots att jag säger hela sanningen, och inte förvrider något så säger dom det.
"Han är sjuk".
Och jag börjar undra om han är det.
Följ min resa tillsammans med en sociopat.
