En natt på vallis
Stockholm sover men jag är ändå vaken. I brist på annat tänder jag min kanske fjärde cigarett och stirrar ut i den ljusa natthimlen. Tänk vad allt är vackert när man bara stannar upp sådär. Ser sig omkring. Andas och förstår de saker man ibland glömmer bort. Jag tänker på honom. Han med bruna ögon och behaglig röst. Han som får mig att skratta lika mycket som mitt hjärta brinner för honom. Han som sätter Ord på allt det där viktiga. Hur konstigt är det inte att människor sätter avtryck i en så snabbt. Det händer sällan, men när det väl gör det så vet man att det är på riktigt. Vinden som susar förbi och sveper med mina blonda lockar doftar nästan som honom. Och hur jag önskar att vi bara låg där i den slitna källarvåningen i det mörka rummet och drömde oss bort i allt från framtid och drömmar till hur vår värld är uppbyggd med så många olika personligheter. Han består av allt det där goda. Av alla miljontals människor som vandrar runt på våran jord så är han min favorit.
