Vara kär på riktigt
Ensam på en tom krog och jag funderar fortfarande på vad som hände den där natten i slutet av våren. Och jag beundras dina ögon mer nu än då. För att du var som vårsuset i mina öron.
Du pratade i melodier i min hjärna. Du var skinn och metall samtidigt som du var körsbärsträden i Kungsträdgården 8:e april. Med blommor. Fast gråare och mer sorgset. Inte som du. Lycklig och livfull. Kanske det var ungdomen som förde oss tillsammans. Men jag tror ibland på ödet. Ödet som ibland för människor samman. Bara för att det måste bli så. Ibland är det inte meningen och då vet man det
